Konstnär okänd, en saga om kärleken

2016 Köttinspektionen, Uppsala

Utgångspunkten för min installation är en liten tavla som följt mig genom livet föreställande en brud gjord av en för mig okänd konstnär på Ulleråkers sjukhus, ett mentalsjukhus i Uppsala. Jag köpte den på sjukhusets julmarknad för nästan 40 år sedan. Tavlan rörde vid mitt hjärta, hennes längtan blev min.

I installationen sammanflätas våra liv, våra minnen, vårt nu, vår framtid, i en fantasi, en saga, en verklighet, en dröm. I köttinspektionens konstrymd möts vi äntligen. Hon sålde sin längtan på julmarknaden? Vad gjorde jag med min. Har under mitt liv funderat över henne, tänk om hon kommer till utställningen. Utställningen innehåller en installation, objekt, ljud, bilder och texter.

Reviews

EN LITEN ÄDELSTEN
Av: Cristina Karlstam / 6 Jun 2016 / Cora.se Nättidning

Om den eviga längtan efter kärleken och om de lika eviga hindren handlar konstnären Eva Högbergs poetiska utställning Konstnär okänd som nu visas i Uppsala, skriver Cristina Karlstam.

Uppsalas alternativa, konstnärsdriva konstscen Köttinspektionen, överraskar då och då med riktigt sevärda utställningar. Bakom aktiviteterna står konstnärskollektivet HAKA bestående av fem konstnärer, en teatergrupp och ett danskompani. Det är HAKA som nu curerat Eva Högbergs utställning i de oglamorösa lokalerna nära Resecentrum.

Konstnär okänd. En saga om kärleken, kallar Eva Högberg sin utställning som tar sin utgångspunkt i ett enkelt litet collage hon en gång för länge sedan köpet vid mentalsjukhuset Ulleråkers julmarknad och som sedan dess följt henne med sitt berörande budskap. En liten kvinna, klädd till brud; ett uttryck för en önskan, en längtan? Tavlan rörde vid mitt hjärta och hennes längtan blev min, skriver Eva Högberg i den vackra lilla utställningskatalogen. Vem var hon som skapat den lilla bilden? Vad hade hon för drömmar, hur såg hennes längtan ut? Temat väckte konstnärens lust att fundera vidare och omsätta sina tankar i konst.

Eva Högberg är poet, i bild, i ord. Och som ett svar på den längtan hon tyckt sig se i den okända lilla bilden gestaltar hon sin egen längtan i form av en kvinnogestalt som likt figuren i det lilla oansenliga collaget försetts med en brudslöja som lyfter i vinden. Högbergs skulptur är en väldig kvinnogestalt, på en gång bräcklig och stark, kvinnan som ett träd som sträcker sina grenar uppåt mot en tänkt himmel. Förankrad i jorden men med drömmar som flyger högt likt brudslöjan.

”Hon sålde sin längtan på julmarknaden”, skriver Eva Högberg i katalogen; ”Vad gjorde jag med min?” Så vidgar hon den okändas anonyma tankar och gör dem till sina egna och till betraktarens. Kvinnodrömmar, men knappast om en osynlig brudgum. Det finns ett starkt feministiskt drag i Eva Högbergs konst, också när det som här är bruden som står i fokus. Hennes kvinnoskulptur står själv rak som ett träd, utan manligt stöd.

De båda verken exponeras i ett mörklagt rum med riktad belysning direkt på konstverken, och i ett angränsande rum har Eva Högberg fortsatt att i text, objekt och ljud variera sitt tema, en kärlekssaga. En handfull objekt, ett musselskal, en liten barkbåt, placerade på fundament, utgör ett slags rekvisita till den berättelse som installationen förmedlar. Hjärtpunkt i detta metaforiska kärleksdrama är en liten sten med knappt läsbar inskription, så liten att den kunde rymmas i handen, så oansenlig och ändå så betydelsefull. Stenen behandlas också i katalogtexten, där längtan efter kärlekens paradox formuleras explicit: ”Alltid finns du i min närhet/aldrig kan jag nå dig.”

Okänd konstnär är en liten ädelsten bland samtidens mer storvulna och pretentiösa estetiska uttryck. Till och med midsommarhelgen kan den ses i det vackra gamla röda huset Köttinspektionen vid Rödbodgatan i centrala Uppsala, ett stenkast från järnvägsstationen.

Cristina Karlstam Konst Köttinspektionen, Uppsala Konstnär okänd, en saga om kärleken av Eva Högberg Tom 27/6 CORA.se

Reviews

RECENSION Ett stort ämne får en stor gestaltning i Eva Högbergs saga om kärlek på Köttinspektionen. Sebastian Johans ser en liten dröm om kärlek växa till någonting gigantiskt.

En liten oansenlig textilapplikation, inköpt på mentalsjukhusets Ulleråkers julmarknad för fyra decennier sedan har följt Uppsalakonstnären Eva Högberg genom livet. Bilden visar en liten mörkhårig gestalt klädd i en spetsklänning och en tiaraprydd slöja som vajar som en flagga i vinden mot ett enkelt landskap av grått respektive rött tyg. Det lilla konstverket har flätat sig in i Eva Högbergs liv, skriver hon i en katalogtext, och i installationen ”Konstnär okänd, en saga om kärlek” har relationen fått blomma ut. Och det med visst besked. Om den textila förlagan är en dröm om kärlek i ett beskedligt format så har den på Köttinspektionen fått rejält med näring och blivit en stor dallrande berättelse. Mitt i den lilla institutionens stora sal står en mäktig gestalt gjord av nät, grenar, repstumpar, mossa och fint skulpterade detaljer, som en inkarnation av den lilla tygbilden som belyst av en spot hänger på väggen och med viss förskräckelse betraktar sin nästan monstruösa spegelbild. Den stora figuren har också en slöja som vajar i vinden, och ett hår av kronan från ett träd.

I det intilliggande rummet får installationen ytterligare beståndsdelar i form av en smäktande text om kärlekens utlämnande väsen, en smått galen och mässande version av April Stevens (och Lena Philipssons) klassiska slagdänga ”Teach me tiger”, en hymn om extatiskt begär, och några objekt. Eva Högberg hänger sig ofta åt en ganska gränslös DIY-estetik i sin konst och har här tyglat sitt uttryck på ett sätt som gör helheten lättare att famna, och föremålen eller skulpturerna bidrar effektivt till samma narrativ som de två brudarna i det yttre rummet. Ett rött hjärta i gips, en sten med inskriptionen ”N.N”, en barkbåt förlorad på ett blodrött hav i en plastburk och en öppnad snäcka hör till det som visas. Dessutom finns det en hornbeprydd, nästan förlägen byst och ett snäckliknande ansikte, som liksom inte vet vilken form det ska anta. ”Konstnär okänd, en saga om kärleken” är varken ond eller god, utan snarare ett försök att gestalta ett begär efter ett begär. Den uppslitande vilda kärleken är alltid en lindans över ett bottenlöst hål av galenskap.

UNT.SE

Reviews

Eva Högbergs installation “Konstnär okänd, en saga om kärleken” på köttinspektionen får en hel kajflock av mig. Kongenialiteten mellan konstverken/föremålen och hennes text fördjupar och lyfter upplevelsen för besökaren – åtminstone för mig. 
Den lilla blåmusslan på en vit piedestal blir mer än den är, när texten vet berätta att (yx)”huggen var musslor som sprack upp ur huden”.

Så korresponderar text och föremål med varandra. Och den lilla miniinstallation av en brud, som en Ulleråkerpatient gjort för 40 år sedan, har ögonkontakt med den jättelika skogsbrud konstnären byggt i mitten av den högtakade gallerihallen.
I det inre rummet, där de mindre föremålen finns, sjung-nynn-pratar en allt spädare röst en travesti på “Teach me tiger”, mer och mer absurd och skrämmande för varje minut.
Drömmen om kärlek, den rosiga men också den blodröda, slingrar sig som rökslingor genom utställningen.
Och med sig hem får man ett häfte med utställningsfoton och den starka, gripande, skrämmande, ömsinta högbergtexten, som också står alldeles på egna ben utanför Köttinspektionens scenografi.
Kajflock!!!

Reviews

UNT

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
All cookies are only use for browsing experience and none for tracking or advertisement. 

en_GBEnglish (UK)
sv_SESvenska en_GBEnglish (UK)