vi for i väg
på sammeten
till dina världar, mellan oss hade vi
den djupblå karamellskålen
av porslin med guldornament

varje gång vi landade
i en ny stad
som du lät uppföra
lyfte du av locket
och gav mig en karamell
för att jag skulle få kraft och energi att orka följa dig.

du byggde världen ny varje dag
uppfann det du behövde för att kunna överleva ännu en stund
allt var lek allt var fantasi
och allt var djupaste allvar
karamellskålen styrde hela universum